Alkohol kan aldrig bota fattigdom eller smärtan från fattigdom och krig

Jag brukar ringa till mina släktingar i mitt hemland en gång i månaden. I dag när jag ringde blev det många som jag talade med. Det verkade som alla släktingar fanns i närheten av min mamma, det är hon som äger telefonen.

När jag talade med min mamma hörde jag att alla som var där också ville tala med mig. De hade alla något viktigt att säga. När en av mina brorsdöttrar fick telefonen sa hon något som berörde på djupet. Hon är bara sex år gammal men sa något som en sexårig flicka inte borde behöva säga tycker jag. Det är så tungt för henne. Efter vårt samtal satt jag en lång stund och funderade. Hur kan en sexårig flicka behöva resonera på det här sättet?

Hon frågade mig; Om det blir ett stort krig här, var ska vi då ta vägen faster?

Nej, hade jag svarat, det kommer inte att bli ett stort krig. Det kommer att gå över när valet har passerat. Jag försökte övertyga henne. Nej faster, kriget har redan börjat här i landet. Alla vi är oroliga.

Kan du prata med din pappa om det här, han som finns i din närhet. Jag är inte där så jag kan inte exakt veta vad som kommer att hända. Han är också orolig, det är därför han dricker för mycket faster. Stackars lilla flicka tyckte jag. Hon har inte bara ett problem att oroa sig över.

 

 

Kan du prata med din pappa om det här, han som finns i din närhet. Jag är inte där så jag kan inte exakt veta vad som kommer att hända. Han är också orolig, det är därför han dricker för mycket faster. Stackars lilla flicka tyckte jag. Hon har inte bara ett problem att oroa sig över.

När allt är så tyst då kan jag känna smärtan

Varför tar vi  människor droger? Vad beror det på? Beror det på oss själva eller folk runt omkring oss? År 1999 gick min dåvarande sambo bort. Då kom en vän till mig för att trösta mig från min stora sorg. Hon sa att om jag drack några öl så skulle det hjälpa mig från smärtan. Det var den första gången som jag provade på alkohol. Hjälpte det då? Nej, istället gav det mig ännu mera problem. År 2006 var det år då jag började arbeta i Sverige. På den arbetsplatsen hade jag en kollega som erbjöd mig snus. Det hjälper när du känner dig stressad sa hon till mig. Har då snuset hjälpt mig? Nej, istället har det gett mig bekymmer, framförallt nu när jag försöker sluta. Vi människor är födda nakna utan kläder eller något annat som skyddar oss här på jorden. När vi dör, så går vi tillbaka där vi kommer ifrån utan något med oss. Därför måste vi sluta med att stoppa i oss en massa skit för att befria oss från vår verklighet.

Bokrelease

Hej alla!

Jag är i Stockholm denna vecka för lanseringen av min nya bok Krig i paradiset.

Kommer befinna mig på Världsbiblioteket adress Tegelviksgatan 40. Tors 23/4 kl. 15:00-16:30

Fortsätter dagen på Botkyrka internationella bokmässa 17:30-21:00

På fredag 24/4 finns jag hela dagen på Botkyrka internationella bokmässa från 09:00-18:00

På Lördag 25/4 föreläser jag på bibliotek Nacka forum. Kl 14:30 -15:30.

 

Ni är hjärtligt välkomna om ni vill träffa mig och prata lite eller kanske köpa en bok eller två!

 

 

 

 

 

 

Ge mig bröd så kastar jag en sten tillbaka

Vi var trötta, hungriga, törstiga, det var död överallt. Tiden och dagarna var oviktigt för oss. Men ett datum kan jag aldrig glömma, det var den 23:e november år 1996. En man gick framför mig med sin tioåriga son i handen, de gick i rask takt, liknande oss alla. Vi gick hastigt för att rebellerna inte skulle hinna ikapp oss.

Allt var så tyst trots att det fanns folk överallt. Ibland gick vi på vanliga asfalterade vägar, ibland stigar i djungeln. Det fanns folk överallt, både döda och levande. Man saknade människors ord, man önskade få höra någon säga något. Det enda vi hörde var ljudet från våra fötter.

Plötsligt hörde jag den tioåriga pojken fråga sin trötta far om varför det fanns krig och vad var anledningen till att vi krigar? Min kära son svarade pappan, med andfådd röst. Det har vi alltid gjort under alla tider, vi vänder ryggen mot varandra. Vi har alltid krigat, från generation till generation, religion mot religion, stam mot stam. Pappan fortsatte, det spelar ingen roll om vi har allt, vi människor blir ändå aldrig nöjda. Om jag har makt idag, vill jag i framtiden äga andra människor och deras egendomar. Om jag är rik, vill jag köpa makt och ta allt från de fattiga. Om jag är fattig går jag och hoppas på att en dag också bli rik. Så fort jag blivit rik, glömmer jag bort att jag en dag också varit fattig.

Min son, fortsatte pappan sin berättelse. Vi människor är också så otacksamma. Det var en gång en man som hette Kuga. Han var så rik och generös samt älskade alla och bjöd in de som passerade till hans hus. En dag kom en fattig man som ingenting ägde och ingenstans hade att bo. Kuga bjöd in honom till sig och sade att han var välkommen att stanna hos honom. Vet du vad den mannen gjorde emot Kuga? Nej, svarade sonen nyfiket, som helst av allt ville att pappan skulle fortsätta med berättelsen, för att kunna slippa tänka på att själv dö eller alla de döda som låg överallt på vägen. Han gjorde något hemskt mot Kuga fortsatte pappan, som gjorde att han ångrade sin gästfrihet resten av livet. Kuga gav den fattiga mannen en plats att sova på, mat, kläder och mark där han kunde börja odla. Efter några månader åkte Kuga iväg för att göra affärer i en annan stad. Vet du vad Kuga upptäckte när han kom tillbaka till sitt hem? Nej, skakade pojken på huvudet. Gästen hade våldtagit båda Kugas döttrar och mördat hans fru.

GOD JUL!

Det var en kväll i december månad och allt var så tyst. Solen hade gått ner och det började regna, plötsligt upphörde regnet och allt blev mörkt. Jag satte mig ner på tröskeln och drog upp mina båda ben mot bröstkorgen och tittade ut genom dörröppningen. Jag varken såg eller hörde något. Jag vet inte vad jag kände, om jag var rädd eller lugn. Efter en stund började jag se mängder med stjärnor som lyste och kämpade emot den mörka himmelen, stjärnorna ökade i antal. Plötsligt blev det ljusare. Jag var som förtrollad av tystnaden och kunde inte höra omvärlden. Jag glömde bort att jag inte var ensam, tills jag hörde en sång. Jag vände mig om och såg att det var min mormor som sjöng. Jag kände mig så lugn inombords och njöt av sången.

Hon sjöng en julsång….. Noel..Noel..Noel..Noel, det är fött ett barn i Israel, han är född i en stad som heter Betlehem. När hon hade sjungit klart, frågade jag vad julen betydde för henne. Ja, mitt kära barnbarn. För mig betyder julen att man ska gå i kyrkan den 24/12 och sova över tills nästa morgon. Det brukar alltid vara så vackert i kyrkan under den kvällen. De spelar trumma hela natten och tänder ljus överallt runt krubban där Jesusbarnet ligger. Maria och Josef står på varsin sida med händerna korsade beskådande frälsaren.

Vad betyder julen för dig mitt barnbarn? Hm, julen betyder att jag ska få en ny klänning svarade jag med bestämd röst eftersom jag visste att mormor inte skulle gilla det. Glöm det sa hon och blev sur. Du kan inte önska något som du vet att du aldrig kommer att få. Nöj dig med att jag ska ta dig till kyrkan. Men, mormor! Min kompis fick ju en ny klänning. Varför kan inte jag också få en? Julen är till för alla mitt kära barnbarn, till fattiga, rika, sjuka, ensamma, hemlösa, fångar och föräldralösa barn. Julen handlar inte om att få utan att ge.

God jul till er alla!

Vi är alla olika

Det var en gång en apa som hette Akuna. Han tyckte alltid att han var så mycket smartare än alla andra djur som bodde i djungeln. Akuna tyckte mycket om att vara uppe i toppen på träden för att titta på andra djur och försökte undersöka vad de gjorde och studerade deras beteenden. Han ansåg att aporna var så mycket bättre än alla andra djur på hela jorden.

En dag tog Akuna beslutet att provocera ett av de andra djuren som bodde i samma djungel. Först ville han gå och bråka med lejonet, men ångrade sig sedan då lejon kunde vara farliga. Plötsligt dök en elefant upp, som passerade under trädet som Akuna satt på. Okej tänkte han, det här kan vara ett bra tillfälle för mig att börja provocera. Han ropade med hög röst. Du vad heter du nu igen? Vad synd det är om dig som ska behöva gå så långsamt och med näsan på marken, luktande på andras kiss och bajs. Vad klumpig du är, vem som helst kan ju springa ikapp dig. Vad har du gjort för fel för att du ska behöva lida på det här sättet?

Du! Ropade Akuna en gång till. Jag har en annan sak som jag skulle vilja säga fortsatte han. Världen behöver sådana som mig sa apan och slog sig för bröstet, som kan röra sig hastigt och ta snabba beslut. Men du saknar alla dessa egenskaper. Vad kan du göra?

Elefanten vände sig om och tittade upp mot Akuna och sa. Mitt namn ska du inte få, men du ska få svaret på dina frågor och funderingar. De som har börjat på jorden finns inte längre bland oss och att gå fortare betyder inte alltid att man kommer fram först. Om du lyckats betyder det inte att du är lycklig. Att ta ett snabbt beslut betyder inte att du och din generation har tagit det bästa beslutet över naturen och de kommande generationerna. Tänk före och handla sedan.

Ondska

Det var en gång en liten pojke som var helt isolerad från alla andra barn, inget annat barn ville leka med honom. Han satte sig alltid ner under ett stor träd efter skolan, på samma plats varje dag. Han kunde se alla som gick förbi, men de såg aldrig mot honom. Varför kan de inte se mig undrade han för sig själv. Är det för att jag är så liten eller är det för att jag ser annorlunda ut? Vad kan jag tvätta mig med för att jag ska se ljusare ut så att de andra kan upptäcka mig? Vad kan jag göra för att bli omtyckt, tänkte pojken där han satt och grät under trädet. Skuggan av ensamhet tog över pojken. Mamman jobbade ganska mycket och hade ingen tid att se efter honom.

En dag tittade pojken upp mot himlen och sa: Är världen för liten att det inget utrymme finns för mig? Gud, jag ser mig som vatten i ett glas, sitter fast och kan inte rinna någonstans. Samtidigt när jag tittar långt, kan jag se hur stor världen är. Hur kommer det sig att det inte finns någon plats för mig i den?

En dag kom pojkens morfar på besök hos dem. Varför kommer inte pojken hem samtidigt som alla andra barnen, tänkte morfar och satte sig utanför deras dörr och väntade tills pojken äntligen kom hem. Vad är det för fel på dig, undrade morfar. Det är inget fel på mig morfar; det är något fel i det här samhället som jag befinner mig i, sa pojken. Kom hit mitt kära barnbarn, det är inget fel på samhället utan det är fel på jorden. Hela jorden är infekterad av ondska. Om du inte är tillräckligt stark så kommer du inte heller klara av ondskan, sa morfar till pojken. Men morfar eftersom jag inte är accepterad här, kan jag inte få flytta till en annan stad eller kanske ett annat land, sa pojken. Bara för att du lämnar ditt eget land betyder det inte att du lämnar världen, svarade morfar. Men en sak måste du komma ihåg! Problemen finns överallt om du inte har styrka att kämpa emot det onda som finns på den här jorden. Vad heter ondskan, undrade pojken, hur kan jag besegra den? Haha, skrattade morfar, den har inget namn och du kan inte heller besegra den. Ska du besegra den måste du döda alla andra människor på hela jorden. Det som jag menar är att du ska vara stark eftersom du möter människor varje dag.